Vårkonsert... iår igen...

jaa, då var det dags igen att hälsa våren men framför allt sommaren välkommen. På fredag 21:a kl.19 sjunger Stigsjökören och min jobbkör Lyhört tillsammans i Stigsjö kyrka. Välkommen, alla.

30 år sedan jag gick ut 9:e klass

är det möjligt att jag är så gammal? Det känns inte så men faktum kvarstår.
Fredag 14 maj 2010 var det partaj med gamla klasskamrater på Kramm i Kramfors. Vår klass (den absolut bästa, ever...) samlades hos Ulrika för lite försnack. Som tur var va vi ganska många så mina minnesluckor kunde fyllas ut. Fatta att man kan glömma så mycket, eller är det att förtränga ?
-kom du ihåg den där lärarinna vi hade som .....
-å du, kom du ihåg när vi ställde den där Fiaten mellan motorvärmarstolparna, jäklars va elakt...
Jo så gick snacket och visst var det alltid någon som mindes.
Var vi det där busgänget? Näe, jag tror vi var ganska normala. Jag tycker vi har klarat oss hyfsat allesamman.
-man måste ju få röras också, som vår klassföreståndare Sven E uttryckte sig.

Nåväl, kvällen fortsattes på Kramm med inskrivning och klassfotografering. Bordssittning skol- och klassvis. Upprop med glada tillrop och visslingar. God mat och dryck. Sedan förflöt kvällen i ett högt tempo och åtminstone min bordsgranne Anders och jag försökte klura ut vilka ansikten vi kände igen och inte. Han kunde några och jag andra.
-Vem e de? e hon lika gammal som oss?
TYDLIGEN! Till slut var det enklast att gå fram och fråga rakt ut. Faktiskt. Det var lika för alla.
-jasså e det du! Jaha... vad gör du nu??
Och så fortsatte kvällen, nygamla bekantskaper. Sedan hittade jag även mina klasskompisar från gymnasiet, vilket var ett plus (sorry Lollo att jag inte kände igen dig, men du har ju blivit såå gammal..)

Tack vare enträgne dansören Lasse gick hela klassen gemensamt upp på dansgolvet några gånger och stuffade runt till gamla 80-talsdängor som plattvändare Bengan serverade. Himlars va slut man blir. Två låtar sen är man sjublöt i svett och har blodtrycket pulserande i öronen. Men kul var det. Som du märker har jag inga bilder, vilket kanske är bäst, lite självbevarelsedrift har man kvar.... men klassfotot kommer kanske på pränt nån gång i framtiden.
Åsså glömmer vi inte att i Bönhamn där tar det en halv förmiddag att få fram förstasidan på aftonbladet. Så det så.
Ha de´

Ut å gå

Det är skönt att röra på sig, så är det bara. En kvällspromenad och en liten minnesbild från denna vår som trots all snö som fallit verkar vara ikapp fjolåret. Enstaka tussilago finns också i dikeskanten.

Teatercafé

med jobbkören LYhört har vi haft idag på Härnösands teater.
Bilden från repet strax innan.
Denna gång har vi lyckats få några att ta med sig fiolerna också. Spännande. En halvtimmes program med som det visade sig - döden som röd tråd. ? Jodå när vi började nysta så var de flesta av kompositörerna avlidna. Petterson-Berger, Björn Afzelius och Ted Gärdestad. Tur att musiken finns kvar, för evigt.
Nästa konserttillfälle är 21 maj då tillsammans med Stigsjökören i kyrkan.

NKPG ToR

Norrköping, tur och retur.
Sicken helg, maken hade jobb med en körkonsert i Norrköping. Jag åkte med som medföljare och chaufför, konserten skulle ske på söndagen kl. 18 och maken behövde vara tillbaka hemma på måndagmorgon. Så nattkörning krävdes. (Night-rider som det heter i branschen !)
Lördagen gick åt till att köra ned och rigga lite grann innan vi gjorde oss en tur på stan och fick i oss en matbit. God mat fann vi på restaurang Athena, nästan äkta grekiskt. Vår B&B värdinna hade tipsat om några hyfsade ställen. Det blev souvlaki med tillbehör. Gott.

Stan är ganska kompakt och ligger formligen på Motala Ström. Bilderna är från den mest berömda byggnaden i Stan, Strykjärnet, det gamla spinneriet/bomullsväveriet som ligger mitt i strömmen.


Söndagen bestod av att få upp allting och att få det att fungera med ljus och projektioner. Hedvigs kyrka ligger bredvid Rådhuset och är en gammal tysk kyrka från 1750-talet. Mörkt trä, bred och med en fantastisk akustik. Max 520 personer kan få plats stod det att läsa på brandmyndighetens lapp vid dörren. Oj.
Stycket som skulle framföras "The Armed Man" är ett körverk som skrevs av en walesare i början av 1990-talet i protest mot krigshandlingar i Kosovo.
Tre körer, Körkompaniet, BelCanto och Hedvigs kyrkokör medverkade under ledning av Michael Bruze. Musiker från symfoniorkestern var också med. Verkets texter är på franska, engelska och latin och musiken är klassiskt modern. Väldigt melodiös och vacker.
Verket framfördes för fulltalig publik som i slutet gav stående ovationer.
Sedan snabbt ned med grejjorna, in i lastbilen, haffa en burgare på Max och raskt vända kosan hemåt. Svisch förbi hufvudstaden och sedan gällde det att hålla tungan rätt i munnen i mörkret och dimman. Då känns det skönt att det finns mitträcken kan jag lova. Ett kort stopp på hotel Knaust (!), maken hade lånat grejor av en kille som kände nån som jobbade där (!) och som hade öppet den tiden på dygnet, typ halv fyra en måndagmorron.
Hemma igen vid halv sex, rafsa av sig paltorna, borsta gaddarna och i säng. Vaknade efter några timmar med solen i ansiktet. Ååå va skönt, hemma e bäst..

restless legs..

... kan det kännas som ibland.
Men det är faktiskt ganska skönt att röra på sig.
Vi har börjat om med gåendet efter jul och all snö.
Det har varit lite svårt att ta sig fram ibland eller så har det varit svinkallt.
Så vi har väntat in våren... men nu får man passa sig ändå eftersom vägarna har fallgropar.

Pensionsmässig ?

Jag har fått mitt orangea kuvert.
Med darrande fingrar och en pirrande känsla i kroppen sprättar jag snabbt upp det för att finna att jag får ut hela 15.000 kr i pension i månaden om jag jobbar tills jag är 70 år.
FÖRE skatt.
Ridå.
Jag kommer att dö på jobbet.
Gonatt jord.