Ut å gå

Det är skönt att röra på sig, så är det bara. En kvällspromenad och en liten minnesbild från denna vår som trots all snö som fallit verkar vara ikapp fjolåret. Enstaka tussilago finns också i dikeskanten.

Teatercafé

med jobbkören LYhört har vi haft idag på Härnösands teater.
Bilden från repet strax innan.
Denna gång har vi lyckats få några att ta med sig fiolerna också. Spännande. En halvtimmes program med som det visade sig - döden som röd tråd. ? Jodå när vi började nysta så var de flesta av kompositörerna avlidna. Petterson-Berger, Björn Afzelius och Ted Gärdestad. Tur att musiken finns kvar, för evigt.
Nästa konserttillfälle är 21 maj då tillsammans med Stigsjökören i kyrkan.

NKPG ToR

Norrköping, tur och retur.
Sicken helg, maken hade jobb med en körkonsert i Norrköping. Jag åkte med som medföljare och chaufför, konserten skulle ske på söndagen kl. 18 och maken behövde vara tillbaka hemma på måndagmorgon. Så nattkörning krävdes. (Night-rider som det heter i branschen !)
Lördagen gick åt till att köra ned och rigga lite grann innan vi gjorde oss en tur på stan och fick i oss en matbit. God mat fann vi på restaurang Athena, nästan äkta grekiskt. Vår B&B värdinna hade tipsat om några hyfsade ställen. Det blev souvlaki med tillbehör. Gott.

Stan är ganska kompakt och ligger formligen på Motala Ström. Bilderna är från den mest berömda byggnaden i Stan, Strykjärnet, det gamla spinneriet/bomullsväveriet som ligger mitt i strömmen.


Söndagen bestod av att få upp allting och att få det att fungera med ljus och projektioner. Hedvigs kyrka ligger bredvid Rådhuset och är en gammal tysk kyrka från 1750-talet. Mörkt trä, bred och med en fantastisk akustik. Max 520 personer kan få plats stod det att läsa på brandmyndighetens lapp vid dörren. Oj.
Stycket som skulle framföras "The Armed Man" är ett körverk som skrevs av en walesare i början av 1990-talet i protest mot krigshandlingar i Kosovo.
Tre körer, Körkompaniet, BelCanto och Hedvigs kyrkokör medverkade under ledning av Michael Bruze. Musiker från symfoniorkestern var också med. Verkets texter är på franska, engelska och latin och musiken är klassiskt modern. Väldigt melodiös och vacker.
Verket framfördes för fulltalig publik som i slutet gav stående ovationer.
Sedan snabbt ned med grejjorna, in i lastbilen, haffa en burgare på Max och raskt vända kosan hemåt. Svisch förbi hufvudstaden och sedan gällde det att hålla tungan rätt i munnen i mörkret och dimman. Då känns det skönt att det finns mitträcken kan jag lova. Ett kort stopp på hotel Knaust (!), maken hade lånat grejor av en kille som kände nån som jobbade där (!) och som hade öppet den tiden på dygnet, typ halv fyra en måndagmorron.
Hemma igen vid halv sex, rafsa av sig paltorna, borsta gaddarna och i säng. Vaknade efter några timmar med solen i ansiktet. Ååå va skönt, hemma e bäst..

restless legs..

... kan det kännas som ibland.
Men det är faktiskt ganska skönt att röra på sig.
Vi har börjat om med gåendet efter jul och all snö.
Det har varit lite svårt att ta sig fram ibland eller så har det varit svinkallt.
Så vi har väntat in våren... men nu får man passa sig ändå eftersom vägarna har fallgropar.