Vägarbete...

...eller vad händer i dikeskanten?

Sent på kvällen kom dessa monster förbi. Förr om åren har det varit en (1) traktor men nu skulle det minsann inte sparas på nåt. FYRA (!) maskiner efter varann. Snabbt gick det och bra blev det också. Men visst ser det lite roligt ut samtidigt som man kan fundera över kostnadsbilden, vilka har mycket pengar över? Det måste ju bli dyrare med fler maskiner eller...?

Nu måste ju en annan ut och snygga till resten på min sida av diket...!

... we have lift off....

...bära eller brista, det har varit frågan för vår bagarstuga under några år. Markförhållandena är inte det bästa med blålera på hälleberget. Det har gjort att stugan halkat av hörnstenarna. Vi har under fjolåret börjat att gräva bort jord och lägga ned makadam samt att försiktigt höja med hjälp av domkrafter. Resultatet blev väl sådär. Det krävs mycket kraft och det hade inte våra domkrafter plus att de sjönk genom marken. Sagt och gjort, huset måste lyftas med hjälp av traktor. Maken hade med hjälp av äldsta sonen samt min far, som äger dylikt vidunder, påbörjat detta när jag kom hem ikväll. Försök ett gick väl så där. Traktorn var helt enkelt för lätt. Nu blev goda råd dyra.... skulle vi kunna få grannen Mats som har grävmaskinsfirma att hjälpa oss ?
Ring, ring, jodå det skulle nog gå bra. 10 minuter senare hade vi ytterligare en traktor på gården och som tur var, var den betydligt starkare. Försök två. Huset höjde sig med ett väldigt knak och grabbarna hävde in en ny hörnsten. Sedan skulle stugan tillbaka på stenen. Försiktigt, försiktigt... knak, knak. Jodå till slut så stod den där. Efter en snabb besiktning fastslog den församlade expertisen (!) att det vore bra om timmerstugan fick acklimatisera sig lite grann i taget. Det är nog inte så bra att höja allt på en gång. Nu kan vi dock gräva ur lite mer för att få till ett bra underlag vid nästa höjning/justering om ett år eller så. Och under tiden ser det inte så tokigt ut. Lite snett är också rakt.

Midsommer i Mäland

Midsommaren kan ganska snart börja likna orten Midsommer. Du vet den där engelska deckaren där folk dör som flugor. Det närmar sig här också. Frågan är vem som är förövare och vilka som blir offer...
Här har vi två kandidater, VedBo jr samt VedBo sr.
Midsommardagens eftermiddag så slamrade det till inne hos grannen samtidigt som lyset hos oss började att blinka. (?) VedBo sr hade börjat att klyva ved ! och eftersom apparaten går på elström och hela byn går på samma lina, så blinkar det till varje gång han knäcker ett vedträ, och sedan klonkar det ned i den "lilla" containern. Kloink, kloink, kloink, kloink.
Idag ser det ut som på bilderna. Byvägen är blockerad och VedBo jr försöker flytta både container och stockar.
Ja, så här har jag det på mitt sommarnöje... Nåja, vedhögen är ju inte såå stor så den borde ta slut nån gång i mitten på juli om de håller på så här.

Dagen efter kvällen före...

.. är inte som du tror.
Vi hade vår konsert på söndagskvällen, Ungdomskören.
Mycket folk i kyrkan och för min del både svärfar Ralph och hovsångerkan, Margareta Hallin samt hennes kunniga kompis Rut Bååth fanns i bänkarna. Ingen ide att vara nervös för det... jag blir inte bättre. Men visst är det en viss anspänning, händerna darrar lite precis innan det är dags, men sedan är det bara att köra på.
Uppladdningen kunde ha varit bättre dock. Kören hade sedan länge bestämt att vi skulle öva hela lördagen från kl.9 till sen em. Nu bar det sig ju inte bättre än att det har varit stadsfest i Kramfors denna helg. Samtliga manfolk i familjen ha varit mer eller mindre inblandade och nån gång på natten mellan fredag och lördag, vid ca kl.01:15 ringer hemtelefonen. Jag svarar och hinner tänka, har maken glömt nyckeln till ytterdörren och måste ringa för att be mig öppna, innan personen i andra änden säger:
- Hej, det här är polisen, har jag kommit till telefon nummer 0613-31.... ?
-??VAA??? svara jag lite sömndrucket(!)
-jo det är så här att vi tagit hand om en mobiltelefon med detta hemnummer.
som du förstår börjar ju tankarna snurra som bara den, vad har hänt nu?! och vem?! jag fråga vilken telefon det är och får veta märke, eftersom jag är helt yrvaken fortfarande fattar jag inte vad han säger utan bara ger ett jakande svar när han säger att telefonen kommer att finnas på stationen för hämtning. Jag ringer makens mobil för att be honom ha koll på sönerna, virrhönor som inte kan ha koll på grejjorna.
Gissa vem som svarar ! POLISEN!
-jaha, var det den telefonen som var borttappad...
kan du lämna den till stora scenen för det är jätteviktigt att den tekniskt ansvarige för stadsfesten får tillbaka den!
- jag vet inte, vi har å göra..
-&¤£@ , det är VÄLDIGT VIKTIGT ATT DEN KOMMER TILLBAKA NU!!!!!!!
- ?
-hejdå
jag ringer en av sönerna, förklarar och ber honom att hålla faderskapet på plats tills polisen kommer med mobilen.
Sedan ska jag somna om ! Grattis, inte min bästa gren alltså, somna går bra men en gång till, näe.
Så jag ligger och snurrar när maken kommer hem, utan telefon, och snurrar fortfarande när han duschat och somnat. Sista gången jag tittar på klockan är hon 02:30, sedan vill jag inte titta mer, för jag vet ju att den ringer vid 07 för att jag ska hinna vara glad och trevlig kl 9 när vi ska ha den där heldagen med övning.
Allt går, även denna dag. Men söndagen... vaknar med kramp i axlar och nacke och därför en rejäl huvudvärk plus att vädret inte hjälper till. Det är alltså allmänt lågt i tak. Efter några alvedon och massage, slocknar jag faktiskt en timme på min spikmatta innan det bär iväg igen. Vi har en genomkörare av programmet, alla kamrater, även långväga, kommer på plats och det låter lovande.
Vi var tre tjejer, jag, Marie Böhlin och Kristina Lockner som skulle sjunga "Sommarpsalmen" eller "En vänlig grönska" som den heter, trestämmig damkör, vi övar tillsammans en vers, byter till en högre tonart (!) och bättre koncentration och sjunger andra versen, sedan klart, så gör vi. Jätteskönt och helt fantastiskt att det funkar på det viset, ibland så bara klickar det och tydligen har vi alla tre "det". Tillsammans. Otroligt.
Lite fika innan konserten och sedan brakar det sta´.
Jag kan inte säga annat än att kvällen var lyckad, kören har aldrig låtit så bra, homogent, och utformningen av programmet med den genomgång av hela kyrkoåret som vi gjorde var bra. Tänk bara att få sjunga (och spela) "Hosianna" eller "O,Helga natt" mitt i sommaren, häftigt.
Min stora farhåga var att jag skulle tabba mig på "Gammal fäbodpsalm". En klurig variant där Ralph gjort ett arrangemang för orgel, ordlös sång och saxofon. Stycket låg i slutet av konserten så det gällde ha hålla koncentrationen uppe, men jag tror det gick bra.
Visst gör vi alla tabbar men man får betänka att vi är amatörer och det är bara en handfull som är under 45-strecket. ;-)
Jag är jättenöjd och vill här tacka kören, mitt komp Kenneth Axelsten på bas och Jörgen Büstedt på trummor, Marie Böhlin och Leif Büstedt som sjöng jättebra samt Kristina Lockner som förutom att sjunga gudomligt med hes röst (det mäktes inte) också höll ihop programmet med korta förklaringar till de olika högtiderna i kyrkoåret. Åsså allas vår "fröken" Anna-Greta Lockner som viftade oss alla på rätt plats.
Nu väntar jag bara på den inspelning som gjordes, hoppas det kom ut så bra som det kändes inombords.

Vårkonsert

Vårens begivenhet, åtminstone för oss som är med är detta...
Programmet spänner över hela det musikaliska kyrkoåret, från Hosianna till Påskhymn och En vänlig grönskas rika dräkt.

jag har precis varit i kyrkan och övat på orgeln för jag ska inte bara traktera piano utan även den stora kyrkorgeln. jaa, stor och stor, den är väl inget monster om man säger, det är lite knepigt att få till ett bra "sound" och ska man spela bröllopsmusik eller som vi ska göra, sjunga och spela adventssången HosiannaDavids son , så måste man ha full gas på allt det lilla som finns. Tutti.
Det är jätteroligt men svårt. Jag fastnar lätt för det och kan sitta i timmar men idag var det ganska kylslaget så det blev bara ett par.
Nån har skrivit att det är den mesta "brainstorm" som finns. Jag håller med. Dels ska man hålla kolla på noter, flytta båda händerna på två olika spelbord och så ska man trycka med fötterna också, PLUS att man ska hålla balansen. Åsså kan du ju tänka mig just nu, som inte har spelat orgel på ett halvår, snacka om snurrigt.
Men det blir nog bra till den 14:e.... tror jag. Ungdomskören övar söndag 7:e samt heldag 13:e och litegrann före den 14:e. på lördagen kommer Kenneth och Jörgen och hjälper till med kompet. Trevliga grabbar, några år yngre än mig, så genomsnittsåldern får sig en riktig knuff nedåt om man säger...