Dagen efter kvällen före...

.. är inte som du tror.
Vi hade vår konsert på söndagskvällen, Ungdomskören.
Mycket folk i kyrkan och för min del både svärfar Ralph och hovsångerkan, Margareta Hallin samt hennes kunniga kompis Rut Bååth fanns i bänkarna. Ingen ide att vara nervös för det... jag blir inte bättre. Men visst är det en viss anspänning, händerna darrar lite precis innan det är dags, men sedan är det bara att köra på.
Uppladdningen kunde ha varit bättre dock. Kören hade sedan länge bestämt att vi skulle öva hela lördagen från kl.9 till sen em. Nu bar det sig ju inte bättre än att det har varit stadsfest i Kramfors denna helg. Samtliga manfolk i familjen ha varit mer eller mindre inblandade och nån gång på natten mellan fredag och lördag, vid ca kl.01:15 ringer hemtelefonen. Jag svarar och hinner tänka, har maken glömt nyckeln till ytterdörren och måste ringa för att be mig öppna, innan personen i andra änden säger:
- Hej, det här är polisen, har jag kommit till telefon nummer 0613-31.... ?
-??VAA??? svara jag lite sömndrucket(!)
-jo det är så här att vi tagit hand om en mobiltelefon med detta hemnummer.
som du förstår börjar ju tankarna snurra som bara den, vad har hänt nu?! och vem?! jag fråga vilken telefon det är och får veta märke, eftersom jag är helt yrvaken fortfarande fattar jag inte vad han säger utan bara ger ett jakande svar när han säger att telefonen kommer att finnas på stationen för hämtning. Jag ringer makens mobil för att be honom ha koll på sönerna, virrhönor som inte kan ha koll på grejjorna.
Gissa vem som svarar ! POLISEN!
-jaha, var det den telefonen som var borttappad...
kan du lämna den till stora scenen för det är jätteviktigt att den tekniskt ansvarige för stadsfesten får tillbaka den!
- jag vet inte, vi har å göra..
-&¤£@ , det är VÄLDIGT VIKTIGT ATT DEN KOMMER TILLBAKA NU!!!!!!!
- ?
-hejdå
jag ringer en av sönerna, förklarar och ber honom att hålla faderskapet på plats tills polisen kommer med mobilen.
Sedan ska jag somna om ! Grattis, inte min bästa gren alltså, somna går bra men en gång till, näe.
Så jag ligger och snurrar när maken kommer hem, utan telefon, och snurrar fortfarande när han duschat och somnat. Sista gången jag tittar på klockan är hon 02:30, sedan vill jag inte titta mer, för jag vet ju att den ringer vid 07 för att jag ska hinna vara glad och trevlig kl 9 när vi ska ha den där heldagen med övning.
Allt går, även denna dag. Men söndagen... vaknar med kramp i axlar och nacke och därför en rejäl huvudvärk plus att vädret inte hjälper till. Det är alltså allmänt lågt i tak. Efter några alvedon och massage, slocknar jag faktiskt en timme på min spikmatta innan det bär iväg igen. Vi har en genomkörare av programmet, alla kamrater, även långväga, kommer på plats och det låter lovande.
Vi var tre tjejer, jag, Marie Böhlin och Kristina Lockner som skulle sjunga "Sommarpsalmen" eller "En vänlig grönska" som den heter, trestämmig damkör, vi övar tillsammans en vers, byter till en högre tonart (!) och bättre koncentration och sjunger andra versen, sedan klart, så gör vi. Jätteskönt och helt fantastiskt att det funkar på det viset, ibland så bara klickar det och tydligen har vi alla tre "det". Tillsammans. Otroligt.
Lite fika innan konserten och sedan brakar det sta´.
Jag kan inte säga annat än att kvällen var lyckad, kören har aldrig låtit så bra, homogent, och utformningen av programmet med den genomgång av hela kyrkoåret som vi gjorde var bra. Tänk bara att få sjunga (och spela) "Hosianna" eller "O,Helga natt" mitt i sommaren, häftigt.
Min stora farhåga var att jag skulle tabba mig på "Gammal fäbodpsalm". En klurig variant där Ralph gjort ett arrangemang för orgel, ordlös sång och saxofon. Stycket låg i slutet av konserten så det gällde ha hålla koncentrationen uppe, men jag tror det gick bra.
Visst gör vi alla tabbar men man får betänka att vi är amatörer och det är bara en handfull som är under 45-strecket. ;-)
Jag är jättenöjd och vill här tacka kören, mitt komp Kenneth Axelsten på bas och Jörgen Büstedt på trummor, Marie Böhlin och Leif Büstedt som sjöng jättebra samt Kristina Lockner som förutom att sjunga gudomligt med hes röst (det mäktes inte) också höll ihop programmet med korta förklaringar till de olika högtiderna i kyrkoåret. Åsså allas vår "fröken" Anna-Greta Lockner som viftade oss alla på rätt plats.
Nu väntar jag bara på den inspelning som gjordes, hoppas det kom ut så bra som det kändes inombords.