Kärt återseende

Gjorde en sväng på Erikshjälpen i Härnösand på torsdagen.
En cykel stod lutad mot väggen som välkomsthälsning. Så gör man som man brukar slänger ett kort ögonkast, ja det där såg ju trevligt ut.
Men vad i hela......
Det är ju MIN cykel.
Vad gör den här ?
Jag måste ha fått den nån gång i 10-årsåldern, min första riktiga cykel. En liten Crescent. Pappa hade målat om och satt dit ett rejält stödben. Med den har jag vunnit pris på en tävling för vett i trafiken, fick representera skolan, liten jänta från landet i Högakusten ska ta sig runt på gatorna i storstan Härnösand. Hade ju ingen aning om nåt.. kommer ihåg att det stod några människor vid en bil, och där skulle man ovetandes testas om man skulle cykla förbi eller kliva av cykeln och leda den, en av damerna hade papiljotter i håret, konstigt tyckte jag då. Jag cyklade runt dem. Märkligt vad man kommer ihåg.
Förmodligen har syrrans barn fått cykel på senare år och sedan har den på något sätt irrat sig till Erikshjälpen.
Ibland är världen liten.