Emil Eugen Napoleon Hagström född 3 juli 1907 i Nylandsån i Sollefteå socken, Ångermanland och död 11 april 1970, var en svensk författare. Han genomlevde några år med ”Klarabohemerna” innan han bildade familj och slog sig ner i Österskär, Roslagen. Han brukar räknas in bland de så kallade proletärförfattarna.
Hans diktning har oftast motiv från barndomens Ådalen, skildrad i självbiografiska ”Slingerbultar”, utgiven 1953 och ”Historier från vägarna” 1962. Av hans diktsamlingar kan nämnas ”Den tanklöse spelmannen” från 1943 och ”Kistebrev ” från 1952.
Emil Hagströms dikter är natur, vemod, ett lätt tungsinne. Ett ångermanländskt tonfall och språk?
Med förord av Stig Sjödin utkom ”Dikter i urval” 1957.
Tonsättningarna av Emil Hagstöms dikter är många. Erland von Kock, Lars-Erik Larsson, Nils Gadde, Tor Bergner, Rolf Degerman samt Sollefteåsonen Ulf Melander är några av tonsättarna. Många tonsättningarna av Hagströms dikter är gjorda av Thorstein Bergman. Albumet, ”Visor i Tidlösa” med Bergmans insjungningar på skivbolaget Polydor 1971, har bidragit till att Emil Hagström dikter nått en stor publik. Albumet ”. . . oss till glädje” 1983 innehåller utöver skivan med tonsättningar ett 12-sidigt författarporträtt om skalden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar